Nyheter – oktober 2022
Nyheter – mars 2020
Nyheter – oktober 2019
Nyheter – februari 2017

Universitetslektor inom sjukvården fick diagnosen MS, det visade sig vara kronisk borrelia

Publicerad fredag 17 mar 2017, 19:22

NYHETERJag fick ett mail från Kerstin Forslund. Hon fick MS-diagnos 1991, men blev inte bättre av immundämpande medicinering. Efter att ha fått veta att hon hade borrelia, och några månaders antibiotikabehandling av Dr Rolf Luneng, med hjälp av Dr Kenneth Sandström (båda nu avlegitimerade läkare), behövde hon inte längre MS-medicinen. Jag ringde upp henne. Hennes man svarade att hon var i skogen med röjsåg, och kommer in om några timmar... Jag fick sedan kontakt med denna pigga kvinna, och hon ombads skriva ner sin historia, och här kommer den.

Kerstin Forslund berättar själv
Redan under 1980-talet hade jag ledbesvär, men 1989 förändrades mitt liv rejält då jag insjuknade i något som sedermera kom att diagnostiseras som Multipel Scleros (MS) 1991. Fick balansproblem, skakningar i en hand, stickningar, domningar, hjärtklappning och en stor trötthet. De symtom som uppstod gjorde stora ingrepp i livet inte minst i livskvaliteten, från att ha varit fysiskt aktiv till att ta sig fram med hjälp av kryckor. Perioder med förbättringar och försämringar avlöste varandra. Kostsam bromsmedicin mot MS sattes in liksom medicin för hjärtbesvär. Min yrkesutövning som sjuksköterska blev svår att klara av, men jag fick möjlighet att arbeta med utbildning och i forskningsprojekt som var mer stillasittande.

Till min historia hör att jag under 1980-talet fått fästingbett men de prover som togs visade ej på någon borreliainfektion och ansågs inte vara någon orsak till mina ledbesvär eller MS-symtom. År 2010 fick jag på nytt ett fästingbett vilket är svårt att undvika då jag bor på landet och har intresse av att vistas i naturen. Jag fick sedvanlig behandling först med Kåvepenin en vecka och när det inte hjälpte så sattes Doxycyklin in. Allmäntillståndet och MS symtomen försämrades och i samband med detta blev jag inlagd på neurologkliniken. Inga prover tydde på borrelia infektion trots att symtombilden och hudutslagen ansågs kunna tyda på borrelia. Av en tillfällighet fick jag information om att det fanns personer med MS-diagnos som blivit botade då de behandlats för borrelia eller andra färstingburna smittor på en norsk klinik. Inom forskningen innebär det att kritiskt värdera vetenskapliga studier och ha ett kritiskt förhållningssätt till de vetenskapliga resultaten. Så efter noga övervägande fattade jag beslut att undersöka möjligheterna till undersökning och behandling på den norska kliniken.

Vad hade jag/vi att förlora på att kontakta den norska kliniken som väckt mitt och min mans intresse? Vi åkte dit sen höst 2010 för provtagning och en konsultation med Dr Rolf Luneng. Efter någon vecka blev vi kontaktade angående provsvar. Beskedet var att jag hade en kronisk borrelia en diagnos som inte existerar i Sverige. Dr Rolf Luneng förklarade noggrant sin kliniks sätt att behandla borrelia och andra fästingburna sjukdomar och jag ansåg att jag inte hade något att förlora på att genomgå den planerade behandlingen, min kritiska inställning till trots. Efter några månaders antibiotikabehandling blev mitt hälsotillstånd successivt mycket bättre och MS-symtomen klingade av. Behandlingen bekostades helt med egna medel och kostnaden var inte alls oskälig, den behandling jag fått av den gängse sjukvården var mångdubbelt större och belastade naturligtvis skattebetalarna.

Under behandlingstiden i Norge kontaktade jag Dr Kenneth Sandström för att få hjälp med provtagning, bland annat levervärden. Jag berättade för honom om mitt sjukdomsförlopp och ställningstagande till behandling och vi hade en kritisk diskussion. Han kunde sedan följa min förbättring när jag rapporterade om minskad trötthet, känslan av att kunna cykla och åka skidor igen efter många år med balansproblem.

Efter behandlingen i Norge 2011 har jag inte varit sjukskriven en dag utan arbetat heltid som universitetslektor, enhetschef för utbildningar inom sjukvården och är numera pensionär. Jag känner mig frisk, stark och äter inga mediciner överhuvudtaget idag. Jag är djupt tacksam för den hjälp som gett mig livet och livskvaliteten tillbaka. Däremot är det sorgligt att de som på ett avgörande sätt hjälpt mig till ett friskare liv inte kan fortsätta sin verksamhet. Kennet Sandström och Rolf Luneng har behandlat en patientgrupp som är komplex och som ofta ramlat mellan stolar i vården, som läkare har de gått emot strömmen.

Det behövs mycket mer tvärvetenskaplig forskning inom detta område både nationellt och internationellt. De komplexa sjukdomstillstånden kräver inte bara en specialistläkare utan ett team av forskare. Hur vore det om de om de patienter som fått deras hjälp fick delta i forskningsprojekt och komma till tals.

Kerstin Forslund

_________________________________________



Mats Lindström
Ordförande

Föreningen för Svårdiagnostiserade Infektionssjukdomar (FSI)
styrelsen@fsi-sverige.se
www.fsi-sverige.se
Föreningen verkar för bättre diagnostik och behandling inom svensk sjukvård

  Den här webbplatsen använder cookies för att alla funktioner och tjänster ska fungera, samt förbättra användarvänligheten.
View My Stats